Först måste frågan preciseras. Är frågan hur långt tillbaka jag har kommit i min forskning eller hur långt tillbaka det över huvud taget går att spåra mina förfäder?

Den svenska adeln är väl dokumenterad och om man finner förfäder som tillhört detta stånd, och särskilt högadeln, kan detta innebära att det går att spåra förfäder tillbaka på 1200-talet och i vissa fall ännu längre. En sådan släktlinje har jag bland mina förfäder, må så vara att den går via en utomäktenskaplig förbindelse under 1700-talet.

En annan möjlighet att belägga släktskap långt tillbaka i historien, ofta 1500-tal, är i de fall man finner präster bland förfäderna. Prästerna var många gånger själva söner till präster och därför väl dokumenterade i de för varje stift upprättade herdaminnena. Ett sådant exempel är prästen Ericus Matthiae Hwiit präst i finska församlingen under Nikolai i Stockholm 1564, sedermera kyrkoherde i Skepptuna från 1564. Ericus dog 1590. Ett annat exempel från en helt annan gren är prästen Olaus Petri Hedemorensis som verkade i slutet på 1500-talet och dog 1616 i Kolsva, Västmanland. Olaus Petri var i sin tur son till bergsmannen Peder Joensson som omkring 1550 ägde Vikmanshyttan utanför Hedemora.

I flertalet svenska städer finns tänkeböcker, protokollsböcker som fördes vid rådhusrätterna, bevarade från 1500-talet och i vissa fall från medeltiden. Samma gäller andra typer av domböcker, både i stad och på landsbygd. Genom en släktgren som till största delen består av borgare bosatta i Växjö stad, har det tack vare andras sammanställningar av sådant material samt ett inte obetydligt eget arbete, varit möjligt att följa denna släktgren till en skotte som invandrade på 1500-talet. Han tillhörde i sin tur en skotsk klan – Wedderburn – vilken andra forskare har kunnat spåra ytterligare några generationer, till 1400-talets mitt. En annan invandrare var Regementskvartermästaren och Kapten Mårten Höffner som anslöt sig till den svenska armén under trettioåriga kriget och slog sig ned i Värmland. Mårten var född omkring 1590.

Så återstår då bondeståndet. De allra flesta förfäderna tillhörde detta stånd, vilket innebär att några säkra släktlinjer längre tillbaka än 1600-talets mitt sällan går att finna. I vissa fall tar det stopp redan på 1700-talet. Mycket beror på källäget i den socken där personen i fråga varit bosatt och verkat. I vissa socknar, där förutsättningarna är goda, går det att följa bondesläkter ända tillbaka till 1500-talet. Ett exempel är Floda socken i Dalarna där man finner min förfader sexman Nils Jonsson i byn Måssel som var född 1616. Nils far och farfar är kända, fadern hette Jon Larsson och farfadern Lars Jonsson (upptagen som skattskyldig bonde 1571). Viss reservation för riktigheten i det senare ledet måste dock göras.

Något otidsenligt så kan man också koncentrera sig på den så kallade svärdssidan, det vill säga rakt nedstående led på farssidan. Där slutar spåren efter 11 generationer med bonden Erik Larsson i byn Översävne i Uppland som finns nämnd första gången 1636 och levde till 1678. Ett helt annat sätt att se på saken är att koncentrera sig på rakt nedstigande led på morssidan, den enda vars säkerhet inte kan ifrågasättas. Där slutar spåren med Kerstin Mickelsdotter som föddes 1647 i Ore socken i Dalarna och levde ända till 1738.

Björn Bertilsson, januari 2009.